"Det där kan du inte ha på dig, du är alldeles för fin"

Igår kväll var det fest på SONO, ett ställe nära vårt Campus organiserat av studenter från min sektion. Självklart var de svenska tjejerna inte sena att köpa biljett, vi har ju vår jakt på fransmän/fransyskor. Inför kvällen hade de informerat oss nya att kvällen skulle bli rätt skitig, baren var utomhus och det kunde bli rätt lerigt och blött längst framme vid baren då den stora massan av folk trängdes och spillde dricka omkring sig. "Uppfattat" sa vi och jag tog därför på mig en röd kortklänning, mörka strumpbyxor och de enda svarta skor jag har, ett par med en knappa decimetern hög klack för att kunna tvätta dem när fransmännen hade skitat ner dem. Väl vid förfesten var det många som kommenterade att jag var lite väl fin för en SONO-fest. Det funkar väl ändå tänkte jag fram tills att en av de franska tjejerna kom fram och drog mig åt sidan: "Karin, jag är rädd att du inte kan ha på dig det där, du är alldeles för fin. Du kommer inte kunna ha de där kläderna efter ikväll. Om du har tid att åka hem och byta om, gör det!". Efter en sådan kommentar hade man ju inget val än att åka hem och byta om till de fulaste skorna jag har, joggingskorna, med matchande kläder. Övriga svenskor som inte hade lättheten att åka hem med cykel blev avskräckta av fransmännens skräckhistorier om SONO-kvällar och begav dig istället hemåt. Men hard-core som man är åkte jag hem och bytte om, man var ju tvungen att se vad denna skitkväll var för något. Lagom nerklädd begav jag mig som ensam svensk åter mot Campus och SONO. Framme vid stället träffade jag på några erasmus och vi gick in för att ta vårt första gratisglas och se vad som väntade oss. Jag tittade mig omkring efter leran, efter de dräggiga fransmännen och massan med folk framför lervällingen till bar. Jag tittade igen, "hmmm, var är leran?!". Tjena fransmän! Vilken gojja i nattmössan; någon lera fanns inte att finna. Då är kravallerna i Linköping många gånger värre. Kvällen blev istället sjukt lyckad, jag hittade igen Antoine på dansgolvet som visade upp en dold talang, buggtalangen!! Eller, buggtalang kan det ju inte ha varit i och med att bugg inte finns i Frankrike (vad jag vet?!), men motsvarigheten till bugg dansade han, och jag dansade bugg. Grymt kul, jag kommer gå på nästa SONO-kväll! Och då ska tjejerna också med!! :)