Kortfattad uppdatering innehållandes Italienbesök, skidåkning, lägesrapport Vasaloppsträning m.m.

Till att börja med vill jag bara kommentera föreläsarna i Frankrikes förmåga att skriva tydligt på tavlan; jag ger er en bild...

Under all kritik! Hur svårt kan det vara att skriva så tydligt att man i alla fall ser vad som står?! Hur kan de tro att man ska lära sig det de lär ut om man inte kan tyda det de skriver?! Förvånande att det inte varit en strejk mot lärares handstil ännu!






För dryga två veckor tog vi Leffe (bilen) 45 minuter bort och åkte skidor i Les sept laux!!! Heeeelt underbart var det!! Klarblå himmel och nya skidor gjorde det inte sämre; utsikten var magisk! Inte varje år som man får åka utför redan i mitten av november...



Men nu är det ju inte utförs som jag ska satsa, där är längdförs! Vasaloppet närmar sig med stormsteg och jag börjar nästan bli stressad över att jag inte känner mig i form!!! Idag är det mindre än 100 dagar kvar till Vasaloppet!!! (Igår var det 100 dagar kvar!) Så nu får det vara slut på leken! Denna vecka börjar fem-gånger-i-veckan-veckorna... Att gå från 3 dagar i veckan till 5 blir en rätt stor förändring, men i och med att jag nu går ut officiellt med hur mkt jag ska träna hoppas jag på att jag ska hålla det. Asbra plan Karin...!?



Tidigare i höst fick jag påhälsning av några (närmare ett 100-tal) små husdjur... Gick närmare 10 raider under 2 dagar för att utrota småkrypen och gick under den nästföljande veckan på tå och lyfte på varje matta och allt annat som var på golvet i fasa över att hitta ytterligare maggots.. Här till vänster ser ni de små godingarna handplockade i en påse.







Under höstlovet åkte Sofie, Mathilda och jag tillsammans med två mexikanskor och besökte Italien. Mindre än två timmar bort åkte vi över gränsen till Italien (tänk att vi är så nära landet de la maffia) och fortsatte vidare till Turino där vi besökte en Emanuele, en italienare som vanligtvis pluggar i Grenoble. Härligt att få en genuin guidad tur genom staden av en äkta Turinobo. Inte visste ni att Martini kommer från Turino tillsammans med bl.a. Fiat och Lagrange?! Därefter åkte vi vidare till Venedig (nej, jag hade tyvärr inte med mig någon romans, jag fick nöja mig med mina tjejer =) ). Där fick jag bevis på att italienska pizzor faktiskt är sjuukt goda! De har även en sorts "tjock" varm choklad, mer som varm och tjock chokladsås, huur god som helst, ett måste om man åker dit! Venedig har förövrigt fler turister än bosatta italienare, det ni. Vet inte hur genuint romantiskt man ska säga Venedig är från den synpunkten att allt är gjort för turisterna, men nog tycker jag det är en mycket romantisk stad ändå!

Vi gjorde vårt sista italienbesök i Reggio Emilia, en stad ca 3 timmar sydväst om Venedig något större än Linköping. Där besökte vi några italienare Sofie och jag känner som pluggade i Linköping för något år sedan, tänk vad bra det är att ha kontakter i Italien ibland... =) Härligt besök med sightseeing av staden och kväll med svensk-mexikansk inspiration och italienskt vin och Limoncello som avec. Gänget ser ni här till vänster.


Jag vill avsluta mitt inlägg med en bild från en gata i närheten en kväll då solen höll på att gå ner över bergen. Otroligt vackert, mobilkameran visar inte riktigt hur imponerande bergen var under den solnedgången, så jag säger det istället, det var breathtaking. ;)

En sista kommentar: Det är första advent imorgon!!! Otroligt men sant, här är det fortfarande 14 grader på dagarna!! Så för att få in julstämningen är det lussekattsbakning imorgon som gäller!


Jag saknar er där hemma! Puss till er.

Knäckt näsa och fortfarande färg på kroppen...

Jag fortsätter där jag slutade, med WEI-helgen. Och nog blev det "le bordel" alltid! Lördagsmorgonen började klockan 05.00 för avfärd mot....Toulon! Vid bussarna möttes vi av ett antal sjungande manliga tredjeklassare utklädda i det de hade hittat hemma; lösskägg, bh utanpå någon färgglad trikå, kjol och strumpbyxor, redan lagom runda under fötterna. Behöver jag säga hur vägen ner blev?! Då vi inte lekte lekar eller sjöng så höll tredjeklassarna låda. Mr och Miss Caravane (buss) utsågs efter bl.a. ett dansframträdande, och gissa vem som vann damklassen?! =)

Helgen bjöd alltså på mycket, lördagen spenderade vi på stranden i strålande sol och medelhavsvärme, kunde inte varit skönare! Eller jo, om jag inte hade klivit på en sjöborre när vi kastade frisbee. I och med att nål och pincett inte är det första man tar med ut på integrationshelg så har jag fortfarande en liten pigg kvar i foten. Vet inte om man borde operera nu eller om man kan låta den vara, den känns inte så mycket längre.

Sjöborre

Söndagen, efter en hård lördagskväll med mycket dans, kunde man tro skulle bli rätt slapp, men icke! Upp kl 8.30 för fransk helfrukost med baguetter, marmelad, nutella, croissanter, och flingor; det kändes att man är i Frankrike! =) Under dagen hade vi lekar där vi vid första grenen blev beordrade att ta ut två par ur vårat lag, Sofie och jag valdes ut tillsammans med två killar. Vi fick därefter blå färg utsmetad på kroppen, killarna gul färg. Grenen bestod sen i att blanda färgerna på de olika kropparna så att det tillslut inte var någon annan färg än grön kvar... Måste sett ut som en bisarr orgie, haha, men kul var det! Jag hoppas bara att min bikini blir ren i tvätten.

Ägg- och vattenballongkastningslek

Laget gick vidare efter sista grenen som bestod i att kasta sig efter ett ägg på en såpatäckt presenning då tävlingsledaren skrek numret man hade blivit tilldelad. Kruxet var att en person i motståndarlaget hade samma nummer. Det gällde att vara först på ägget, och ta tillbaks det utanför sin sida på presenningen utan att ägget gick sönder. Skrek tävlingledaren flertalet nummer på samma gång blev det en lagom snygg hög i mitten. Som sagt gick laget till final där Max och jag valdes ut att representera laget i finalen, och chans att bli Mr och Miss WEI. Efter ett fem-glas-Pastis-lopp (Pastis=en alkoholhaltig anisdryck som blandas med vatten) med en målgång med mjölk- och mjölattack hamnade jag på en representabel tredjeplats. Täckt med färg, ägg, såpa, mjölk och mjöl kände jag mig nöjd med min insats. Finalen som bland annat bestod i att samla fem bh:ar från frivilliga tjejer kunde jag också avstå. Vi gick till havet för att tvätta av oss.

Finalteamet

Även söndagskvällen bestod i härligt mycket ös med bugg genom hela kvällen. Min buggerfarenhet byggdes på då jag för första gången blev kastad över ryggen, ashäftigt! Tyvärr blev en av mina andra danspartner knuffad så att han lyckades armbåga mig i ansiktet. Blodet rann och min kväll tog slut tidigare än jag hade hoppats. I uppståndelsen lyckades jag glömma min kamera på dansgolvet, och tyvärr hittade jag den inte när jag sen letade efter den. Satans också, så tyvärr kan jag inte lägga upp några bilder från helgen om jag inte hittar några på Facebook senare. Dessutom köpte jag den för inte alls länge sen, så det känns tungt. Men jag har bestämt mig för att inte gråta över spilld mjölk, hoppas fortfarande på att någon kan ha hittat den.

Med tanke på hur nöjd jag känner mig trots en förlorad kamera, en knäckt näsa och en sjöborre i foten så får man nog sammanfatta helgen som lyckad.

"Il va être le bordel"

Klockan 05.00 idag (om dryga 5 timmar) ska jag vara beredd för avfärd mot sydliga breddgrader, destinationen är okänd. Jag och Sofie åker med fransmän från första och andra året på vårt program, det ska bli sjukt kul och spännande, ovisst vad som väntar. Som en av fransmännen uttryckte det: "Il va être le bordel" (eller något liknande), bara det får en ju att fundera vart man ska. Fransmännen använder det ordet relativt ofta, och det är alltså inte en bordell vi ska till, utan bara världens liv! Jag återkommer med updates efter helgen!

(En parantes: Katta och jag hade vårt första fys-pass med Ski Nordic igår, statsorientering på campus. Jag sprang nästan en mil tillsammans med en trevlig men alltför vältränad kille för att jag skulle vara i närheten att hänga med i tempot. Nästa vecka ska vi tydligen upp till Bastillen (=springa uppför ett berg). Här saktar vi inte i backarna... Kommer vara vältränad inom kort, check. =) )

Nu är det dags för sängen, 4 timmar till réveil!

"Det där kan du inte ha på dig, du är alldeles för fin"

Igår kväll var det fest på SONO, ett ställe nära vårt Campus organiserat av studenter från min sektion. Självklart var de svenska tjejerna inte sena att köpa biljett, vi har ju vår jakt på fransmän/fransyskor. Inför kvällen hade de informerat oss nya att kvällen skulle bli rätt skitig, baren var utomhus och det kunde bli rätt lerigt och blött längst framme vid baren då den stora massan av folk trängdes och spillde dricka omkring sig. "Uppfattat" sa vi och jag tog därför på mig en röd kortklänning, mörka strumpbyxor och de enda svarta skor jag har, ett par med en knappa decimetern hög klack för att kunna tvätta dem när fransmännen hade skitat ner dem. Väl vid förfesten var det många som kommenterade att jag var lite väl fin för en SONO-fest. Det funkar väl ändå tänkte jag fram tills att en av de franska tjejerna kom fram och drog mig åt sidan: "Karin, jag är rädd att du inte kan ha på dig det där, du är alldeles för fin. Du kommer inte kunna ha de där kläderna efter ikväll. Om du har tid att åka hem och byta om, gör det!". Efter en sådan kommentar hade man ju inget val än att åka hem och byta om till de fulaste skorna jag har, joggingskorna, med matchande kläder. Övriga svenskor som inte hade lättheten att åka hem med cykel blev avskräckta av fransmännens skräckhistorier om SONO-kvällar och begav dig istället hemåt. Men hard-core som man är åkte jag hem och bytte om, man var ju tvungen att se vad denna skitkväll var för något. Lagom nerklädd begav jag mig som ensam svensk åter mot Campus och SONO. Framme vid stället träffade jag på några erasmus och vi gick in för att ta vårt första gratisglas och se vad som väntade oss. Jag tittade mig omkring efter leran, efter de dräggiga fransmännen och massan med folk framför lervällingen till bar. Jag tittade igen, "hmmm, var är leran?!". Tjena fransmän! Vilken gojja i nattmössan; någon lera fanns inte att finna. Då är kravallerna i Linköping många gånger värre. Kvällen blev istället sjukt lyckad, jag hittade igen Antoine på dansgolvet som visade upp en dold talang, buggtalangen!! Eller, buggtalang kan det ju inte ha varit i och med att bugg inte finns i Frankrike (vad jag vet?!), men motsvarigheten till bugg dansade han, och jag dansade bugg. Grymt kul, jag kommer gå på nästa SONO-kväll! Och då ska tjejerna också med!! :)

"Nej, jag har ingen träningsvärk!" ?

Jo, igår frågade både kanadensaren Jean-Hughes och Mathilda mig om jag hade träningsvärk från gårdagen, dvs. dagen för via ferratan då vi klättrade i berg. "Nej, nej" sa jag, "har lite ont i axeln bara, men den brukar jag ha ont i", tji fick jag. Imorse när jag vaknade kände jag utan att behöva sätta mig upp att det skulle bli en stel dag; jag har ont både i armar och ben och rumpa... Dock tror jag inte allt är från Via ferratan utan från min första racingtur på min nya superracingcykel (för den är verkligen super!) som jag tog igår. Krånglade mig ut från statskärnan efter ett antal misslyckade försök att hålla mig på cykelavsedda vägar. Sidoinlägg: Många av vägarna här har cykelbanor, fast då de går längs med de många smala bilvägarna så är det ofta det känns som att de inte alls är menade för cyklar. Men man vänjer sig nog, jag har iaf köpt en hjälm som jag tror kan hjälpa lite.. :)

Min speedercykel, observera "speed" skrivet på ramen.

Tillbaks till ämnet; jag tog mig tillslut ut från statskärnan till cykelbanan (läs: endast för cyklar) längs floden Isère som går genom staden och fortsätter ut mot varsitt håll. Jag valde ett håll och satte fart. Vägen var hur fin som helst med lummiga träd på båda sidor och med floden på ena sidan tittandes fram då och då. Med cykeln kommer man upp i rätt hög fart, tog mig två mil under min runda på runt 40 minuter, det är väl helt godkänt va? Efter cykelturen igår känner jag att det finns en rätt stor chans att jag cyklar där igen, den här veckan!

Vill även tillägga att min träningsvärk kan ha förvärrats av morgonpowerwalken igår också. Är osäker på om jag väljer mina tillfällen rätt att träna, har nämligen mitt första styrketräningspass i längdskidåkningskursen idag (berättar mer om den kursen i ett av de nästkommande inläggen) och vet inte om min träningsvärk är ultimat att ha just då.

Jag har fått ett antal förfrågningar om bilder från lägenheten jag bor i, så jag tänkte uppfylla de nu. För de som inte vet har jag en studio i centrala Grenoble, 27 Rue Thiers om någon får för sig att titta upp staden på google-maps eller att besöka mig. ;) Var till IKEA en av de första dagarna och köpte på mig lite hemtrevliga inredningsgrejer. Som tur är så har jag tagit över lägenheten från Cedric som var här förra året (pluggar samma som jag i Linköping) och många av hans prylar såsom tallrikar, bestick, kastruller, mikro, dammsugare m.m., allt som man behöver i en lägenhet, jag är så nöjd! :) Här kommer alltså lite bilder:

Badrummet...

..rummet från ett hörn...

..rummet från ett annat hörn med hallen som skymtar..

..köksvrån..

..och sängen med min hemmagjorda väggkreation ovanför!

Ja, då var det dags för mig att äta lite frukost innan kursen Sociologie des organisations, vi hörs snart igen.

Får man in mer på en helg?

Det är söndag kväll och jag känner mig skönt utmattad av helgens strapatser nu när jag sitter här och plitar på mitt första inlägg i min första blogg, värst vad mycket nytt jag provat på i helgen!

I fredags köpte jag en jättefin begagnad racingcykel, grön och gul och säkert 20 år gammal, men en racingcykel är det, jag är jättenöjd. Betalade 130 euro för den, men försäljaren sa att han trodde jag skulle få 120 för den om ett år om jag höll den i samma skick. Så nu kan jag börja min march som många andra fransoser gör, mot Tour de France! Eller, i alla fall ut på de många cykelbanorna i området. Uppdatering efter min första cykelsession kommer.

Fredagskvällen bjöd sen på mysigt öldrickande, gittarrspelande och allsång i parken Jardin de Ville med diverse Erasmusfolk (dvs. utbytesstudenter). Härlig början på helgen dvs.

På lördagen var det upp tidigt som gällde då jag och Sofie gav oss ut på randonnée (allmänna ordet för vandring i bergen här) med en femtio fransoser. Dagen betydde bonding för hela slanten, förutom den delen av slanten som betydde härlig bergsvandring i solsken med otroliga utsikter och känsla av frihet. Vi svenskor börjar nämligen förstå vikten av att lära känna fransmän för att få öva franskan och få anteckningar från föreläsningar som vi har stora svårigheter att följa med på. Och nog bondade jag lite, vandringen gav två telefonnummer till Antoine och Guillome, två mycket sympatiska fransmän i årskurs två som jag bl.a. har kurserna Sociologie des organisations och Qualité med.

Här är Guillaume och Antoine till vänster och till höger.

"Vart ska vi, laget?"

Dessa två herrar stötte jag även ihop med under samma kväll då Mathilda och jag var iväg på vår livs första rally-colloc. (Rally-colloc innebär ett rally mellan ett antal kollektiv under kvällen där man på varje ställe dras in i olika dryckeslekar.) Vi fick oss ett lag som vi hängde med hela kvällen och introducerade den svenska ramsan "Andra sidan är ni klara, jajamensan fattas bara" som de gormade sen hela kvällen med en styrka som bara steg i styrka ju längre kvällen led. Vi svenskor representerade alltså rätt bra med även ett antal snapsvisor och andra svenskligheter. Lördagskvällen blev med andra ord sjukt lyckad. Dock är det kanske inte helt ultimat med en sån kväll kvällen innan man ska ut på Via Ferrata.

I sista kollektivet.

Morgonen därpå var det nämligen dags för helgens nästa förstagången-upplevelse, bergsklättring! Via Ferrata innebär att man klättrar med säkerhetslina uppför en bergsvägg med inborrade gjutjärn i stenväggen så att man relativt lätt ska kunna klättra. Med oss hade vi italienskan Carla, en hejjare på bergsklättring som hjälpte oss nybörjare med hur vi skulle ta oss fram. Väl uppe på ett antal tiotal meter var hennes ingivande trygghet relativt bortblåst då tankarna slog mig vad som skulle kunna hända om jag ramlade. Men det var bara att ta ett, fem djupa andetag och fortsätta. Ett par timmar senare klättrade jag över kanten på en mur till fortet la Bastille, klättringen var slut och jag kände mig otroligt nöjd över kanonupplevelsen på bergsväggen.

Jag är personen längst bort på klippväggen.

Mitt första inlägg tar därmed slut så jag önskar er en trevlig kväll!